Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
typer.
127
vördnad for högheten i Yauvenargues personlighet. De
disputerade, säger nyssnämnda meddelare, men aldrig
hafva meningsbyten ägt rum med »mer esprit, mer
ärlighet eller mer mildhet. Vauvenargues’ vältalighet var
lika behagfullt vis, som Yoltaire’s var sprudlande rik.
Ingendera smickrade den andra, ingendera gaf vika: den
fullaste frihet förenades med den fullaste harmoni ...»
Samma ömhet, som Voltaire ägnade Vauvenargues i
lifvet, ägnade han hans minne efter döden. Hundra synder
borde bli Voltaire förlåtna för hans skildring af
Vauvenargues. Inför den stannar man med Voltaires egen fråga:
»Genom hvilket under ägde du redan vid tjugufem år
och utan annat studiemedel än ett par böcker, den äkta
filosofien och vältaligheten? Hur kunde du förstå att,
med ett blygt barns enkelhet, dölja ditt snilles djup och
styrka? Hur nådde du så högt i detta litenhetens sekel?
* *
De sista orden synes oss icke rättvisa — i synnerhet
när vi minnas att det är Voltaire, som säger dem om det
tidehvarf, han danade i sitt beläte. Men då Vauvenargues
framträdde var det ännu icke Voltaire, som behärskade
själarna, utan lifförsäkringskonstnären Fontenelle, han som
lyckades bli hundra år genom att, som en spirituell
kvinna yttrade, »icke äga ett hjärta endast, på hjärtats
ställe, en andra hjärna!» Det är han, som med fint behag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
