Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
själens evolution.
Dessa människor betrakta tillvaron som en trädgårdskonst
och de idka denna konst med ett barns behagfulla
förnämhet. Ty den fullbildade människan erhåller en ny
barnalikhet, i känsla som i handling. .. Endast den äkta
konstnärsnaturen och barnet se lifvet som det är; de känna fullt
dess värden och fatta det som helhet. De ge åt tingen
deras rätta namn och åt orden deras verkliga innehåll.
Barnet och konstnärssjälen äga gent emot tillvaron samma
komplicerade naivitet, samma förnäma, eftertänksamma
sätt att gå det främmande till mötes; samma behagfullt
högdragna, behagfullt hårda väsen; samma godtrogenhet,
samma kungliga sätt att ge sig och dock bevara sig;
samma underbara obestickligbet...»
Denna sammanfattning af den unga tyska diktarens
tanke om adelsmänniskan visar att den rör sig i samma
riktning som Maeterlincks och Jefferies’, men att han,
liksom människokulturens största målsmän — Goethe och
Nietzsche — har en mera omfattande och i det stora hela
djupare syn på själens växt. Att en sådan syn finnes,
minskar dock icke betydelsen af en, genom ensidighet
intensifierad, uppfattning af det stora problemet. Som
representativa för denna ensidighet äro både
engelsmannens och belgarens lifssyn af det djupaste intresse. Och
ehuru tvenne sins emellan mycket olika bägare äro de
båda till brädden fyllda af nutidens djupaste längtan:
den att alltmera förstå och förstora, frigöra och förfina
det själiska lifvet.
1897-98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
