Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 185
— svarade Julianus. — Ännu är det nog sant att »nous
n’avons rien de quoi toujours aimer, ni de quoi toujours
souffrir» — vi behöfva vara slöa i några afseenden! Men
om vi i framtiden få ett själslif, hvars vanliga
tillvarelsesätt är den allfamnande spänstighet, som fyller oss när
vi älska en människa, en tanke, ett verk, en bygd — då
nå vi just denna fördubbling af själskraft, hvilken ger
sinnena den vaknaste känslighet för allt, som omger dem,
och själen den största intensitet i alla de känslor, som
fylla den! Vi skola småningom upphäfva den
psykologiska lagen, att vissa egenskaper ta ut hvarandra som
pius och minus! Man har ju redan sett, att ett djupt
känslolif mycket oftare förenas med ett starkt intellektuellt
lif än med den intellektuella obetydligheten; att — som
jag nyss framhöll — just de själfullaste äro de
sinnligaste!
— Huru det kan gå med detta — sade Hugo —
därom har jag >ingen klar mening. Hvad jag väntar
mycket af, det är vår nya syn på naturen. Vår
naturkänsla undergår nu en lika djup omdaning, som i den
tid, då människans känslor omvandlades genom de
astronomiska upptäckterna, den underliga tid då människan
be-röfvades sin stolta tro att jorden var världens medelpunkt,
emedan hon bebodde den! Men samtidigt fick hon sin
alldeles nya maktställning på jorden. Och nu hafva vi,
medan vi inarbetat evolutionismen i vårt medvetande,
ännu mer nödgats omvandla vår själf känsla! Vi veta oss
danade af samma grundämnen som den oorganiska naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
