Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
själens evolution.
nattens blåhvita stjärnor glimma evighetslängtan — känslan
af att vär medvetna själ är en för trång bur åt en fågel
med för stora vingar! Vi hafva, som de, hoppats att alla
gränser en gång skola falla mellan folk och folk, mellan
själ och själ, mellan själ och sinnen, mellan möjlighet
och önskningar! Vi ha, som de, insett att sorgens
hemlighet inneslutes i vår »makt att önska, nödtvång att
försaka» ... Vi veta, att ännu hvarje rörelse af vår egen
känsla beskrifver en kurva, som kan tangera, men aldrig
sammanfalla med en annans känslokurva; att hvarje rörelse
af vår tanke uppdrar en linie, som kan skära, men aldrig
jämlöpa med en annans tanke! Men medan Rikard Furumo
endast kunde hoppas att människan har den egenskapen
att allt mer kunna utvecklas, kanske till själen
obegräns-bart utvecklas — så veta vi detta! Ett lyckligt leende
ligger öfver lifvets anlete, sedan vi inse att allt ännu
blott är ett vardande! Vi hafva öfvervunnit det blinda
driftlifvet och nått upp till sedligheten. Vi skola
öfvervinna sedligheten och nå upp till friheten. Vi söka
alltjämt lifvets lagar, men förtvifla ej öfver frågorna om
lifvets hvadan? och hvarthän? Vi hafva sett huru den
ena etiska begreppskretsen, den ena religiösa idékretsen
utvecklat sig ur den andra, med samma nödvändighet
som den ena serien af organismer ur den andra, och —
under urval och anpassning — blifva ombildade: uppstått,
emedan de motsvarat våra behof och ombildats, emedan
de ej längre gjort det...
— Man kan — tillade Hugo — ofta inom sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
