Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08 SJÄLENS EVOLtJTlOti.
i att dölja sin känsla in i döden, ifall den var obesvarad.
Då, sökte hon, äfven i ett lyckligt äktenskap, sin ära i
att hennes hela historia endast skulle vara hennes mans
eller sons lifsgärning; att hennes väsen blott medelbart
skulle afspeglas i det mod, den ärlighet, den kraft med
hvilka de fyllde sin uppgift. Hon skar af sin hårlock
för att af den tvinna mannens bågsträng och höll sina
händer mjuka för att med dem läka hans sår. Hon såg
med stränga ögon sina egna plikter, med milda
mannens fel; hon ägde alltid ett modigt leende för att lysa
upp hans bekymmer, ett gladt för att möta hans glädje!
Och jag hoppas — för vår skull — att grunddragen i detta,
den gamla tidens kvinnoideal, alltjämt skall förbli
kvinnoväsen och kvinnolycka. Men jag väntar därjämte mer
clair-obscur i de kvinnliga personligheterna. Det finnes
redan något nytt hos vår tids kvinna — något som
påminner om skildringen af m:lle de Lespinasse: »fille du
soleil, qui eut animé le marbre et fait penser la matière»
— en större vågrörelse, en rikare sammansättning, ett
intensivare själslif!
— Och — sade Julianus med ett varmt tonfall —
därför blir lyckan genom henne mer kräfvande men
också mer förmående! Kvinnan har först nu börjat
inse den bleka enfald med hvilken hon — som troende
eftersägerska af kristendomens åskådning — gjort naturens
stora lag för lifvets fortvaro till det orena, som skulle
bortljugas: vid uppfostran, i samlifvet mellan
människorna, i den egna känslan, i konsten, i litteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
