Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 211
— Nu tror jag vi ringa på te — sade Hugo. — Mitt
klimat är för närvarande kinesiskt.
— Det där — sade Rikard — behöfde du inte tala
om, ty i detta ämne är ditt tungomål ännu det stora
mongolrikets!
Hugo fortsatte som om han intet hört:
— Och om Julianus sedan vill ackompagnera mig,
spela vi Sjögrens G-moll-sonat? Jag längtar efter min
musik, sedan ni i alla tonarter varierat ett tema, som
föga intresserar mig! Men jag betraktar den sista stunden
som en botgöring, för att jag hindrade Dick att tala
politik. Då är han visserligen svår! Men när ni slå er
tillsammans att tala kärlek, då äro ni afgjordt värre än
hvardera för sig kan åstadkomma!
II.
När de gamla, blå mandarinkopparna och det
urn-formade silfverteköket från hofmarskalkens tid åter voro
utburna, tog Hugo sin fiol. Och som Rikard bad om
det ena Sjögrensstycket efter det andra, fylldes rummet
länge af hänryckande lidelsefulla, mäktigt
ungdomsbe-rusade eller dödligt sorgsna tonvågor. När Hugo
slutligen lade ned fiolen sade Rikard:
— Så här, i halfmörkret, är enda sättet att höra
musik med själen, inte bara med öronen! Ludvig af
Bayern var inte bara skönhetslidélsens martyr utan också
något af dess profet, i synnerhet när han lät spela Wagners
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
