Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
mycket brunt och grått, ty det är en reminiscens af
realismen; att jag borde välja’Påls motiv eller Pers
mål-ningssätt eller behålla mitt eget för femton år sedan —
ty då skulle publiken bättre förstå mig och jag mera
vore mig själf! Att jag hvarken har Påls ögon eller
Pers hand eller samma saker att uttrycka som för femton
år sedan — det ana de goda rådgifvarna icke! Än mindre
att en verklig konstnär icke medvetet väljer, utan
omedvetet drifves af den ande, som är i honom, att välja sina
motiv och sina medel att uttrycka dem! All sådan vänlig
omtanke gör därför på mig samma verkan som
försynsbegreppet på Nietzsche: »es ist zum erbrechen!» Jag
är vid sådana tillfallen ledsen, att det är mig fysiskt
omöjligt att lägga hand vid en annans öra! Men fast
jag inte blir handgriplig — nog är jag ändå tydlig, när
en sådan där gammal trilsk krubbitare eller ung rytande
stenskvätta kommer och förklarar för mig: att konsten
alls inte är så svår — om man bara tar den så lätt som
vissa herrar recensenter!
— Ja — inföll Hugo leende — din enda fasta princip
är den om edens vikt och värde...
— Nej — svarade Rikard — också den, om den
djupa visheten i ordspråket: »vore ej tordön till lade
trollen världen öde» — det är uttydt: funnes ej redan den
heta, heliga, bredt rullande, blixlikt nedslående ILSKAN —
dä borde detta stora skönhetsvärde genast skapas! Och
nu vill jag strax säga tvärtom, mot hvad jag nyss sade
— hvilket är den dyrbaraste af människorättigheterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
