Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet. ^ 255
hafva det högsta värdet; att hvarje stort nu är värdt att
lefvas fullt och helt, oberoende af förtid och framtid!
— Dock — invände Hugo — synes du mig förbise
en fara, nämligen att detta kunde leda till ett, för
omedelbarheten skadligt, efterkännande af sina egna känslor, en
själfnjutning och själfspegling, hvilka skulle bli lika
farliga för själens evolution, som den slöhet, den dvala
i hvilka de flesta människor nu lefva. Vi hafva ju
sålunda sett huru ett af våra stora geniers tragiska öde
blifvit att, under ett ständigt kretsande kring sig själf, för
sig själf urhålka tillvaron till ett af dessa trattformiga
fängelser, i hvilka man under medeltiden instängde vissa
offer — stående på tåspetsarna i tortyrrummets nedersta
och smalaste del, hvilken de själfva helt utfyllde...
— Men — svarade Julianus — det är icke
kretsandet omkring sig själf, jag menar, utom tvärtom slösandet
/
af sig själf, hängifvandet af sig själf! Och allt sedan
Dante och Petrarca, än mer sedan Montaigne — som
bland alla de gamla är vår första, verkliga samtida, hvilken
vi nu skulle kunna sitta och tala med utan att behöfva
öfversätta våra tankar — bar den moderna människans
själslif blifvit medvetet, utan att hon därigenom tagit
skada till sin spontanitet. Den reflekterande
omedelbarheten, den själfanalyserande naiviteten hos Montaigne är
densamma som hos oss. Vi kunna njuta, lida, älska
dubbelt, just emedan vi veta att och huru vi göra det.
Vi hafva, genom vårt psykologiserande af oss själfva, fått
en hittills okänd sympati med och förståelse af förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
