- Project Runeberg -  Tankebilder / Senare delen. Patriotism - Själens evolution /
274

(1898) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

själens evolution.

härligaste, är för mig blott sinnebilden af tingens
verkliga väsen, in i hvilket vi en gång skola försjunka. Om
jag upplefde tusen af jordens år skulle jag dock aldrig
glömma den stund i min tidiga ungdom, när den nu så
ofta uttalade, men af mig då aldrig förr förnumna tanken
— att lifvet själf kan varda konst — dagades inom mig.
Uppenbarelsen kom icke under några mystiska
förhållanden, utan på klara sommarkvällen, just då jag kom
ned ur ett körsbärsträd! Men den verkade med hela
hänryckningen af en vision. Att dana sin personlighet efter
sitt eget ideal — som stöden utmejslas efter konstnärens
skizz — att inom detta konstens område vara allsmäktig:
ämnet jag själf, konstnären jag själf, allmänheten, för
hvilken jag skapade, jag själf! Den meningsfulla
skönhet, som lifvet med den enda tanken erhöll, var så
öfverväldigande, att jag sjönk ned i gräset, rusig af
sällhets-tårar. Jag hade nu funnit min skapargåfva, mitt
uttrycksmedel. Och alla kunde finna detsamma; äfven den
minsta människas enkla lif skulle sålunda blifva
meningsfullt, skönt och stort! Jag hade i den stunden en syn af
hvad lifvet skulle varda, när en gång alla fylldes af samma
mål; när äfven hvardagarnas verk komme att te sig som
marmorsköna propyläer för vandringen uppåt till den
gudavärld af hvitstrålande skönhet, där lifvets stora festglädje och
stora andakt firas. Jag såg släkten stiga och släkten
sjunka, som våg efter våg, tills de ändtligen, med en suck
af sällhet, funno ro vid stranden af den tanken: att
människan själf är människans mått, att inom hennes egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:09:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankebild/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free