Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jaktslottet.
^ 277
hvad den stora omdaningen småningom skall ge oss,
endast hvad den måste befria oss från. Hvad vi nu bäst
behöfde, det vore en divinatorisk syntes af hela vår
sökande, sträfvande tid; icke dessa hopreflekterade, sociala
reformplaner, om hvilka det gäller, att den steg för steg
sig framletande yttre klokheten sällan tar vilse, utom på
— alltihop! Men om den stora ande komme, efter
hvilken tiden trånar — han, som ej blott skulle tända
människornas kärlek till lifvet själft, utan äfven lära dem huru det
skulle kunna lefvas, hvardag som helgdag, i en högre godhet,
en större härlighet, så snart deras egna själar börjat röra
sig i större banor — månne vi—jag återkommer ständigt
till min undran — då ännu skildra lifvet i dikt, i bild,
i toner? Vi försöka ju icke skildra hafvet, när vi simma
ute i dess böljor, det stora, underbara, förfärliga hafvet,
hafvet, som dansar när det dödar och snyftar när det
sjunger...
Julianus gick bort till fönstret och rummet blef
alldeles tyst. Efter en stund kom äfven Hugo fram till det
öppnade fönstret. Det var långt lidet på natten. Öfver
den nu från moln rentvagna himlen och den höstligt nakna
jorden
månens strålar darrade himmelskt hvitt omkring...
och lade vägar af vattradt silfver mellan sjöns mörka
holmar. När Julianus slutligen vände sig om, såg Hugo
att han var blek, men att hans ögon flammade som stora
stjärnor.
— Du tänker? — frågade Hugo dämpadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
