Den tankspridde : komisk monolog i en akt med sång / 4 (1908) Author: Frans Hedberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tankspridde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ja, af hennes sinne         har jag lifligt minne         se’n den dagen         då mitt bröllop stod!         Men jag min olycka,         att på lifvets lycka         bli bedragen,         bär med tålamod! Ty jag vet att af en hustrus gräl kan en man ju plågas snart ihjäl,         hå hå hå! Hå hå hå!         och då blir det ändtligt väl!

(Ser på sin klocka.) Klockan precis på slaget elfva
skulle jag träffa honom hemma. — Var det inte så?
— Jo, det var det! — Nå ja, då är det ingen fara, ty
hon var bara nio när jag gick hemifrån, och han bor
ju strax bredvid, vet jag! — (Ser sig omkring.)
Således är det här han bor, den gamle kamraten! —
Oaktadt min närsynthet, tycker jag ändå att han bor rätt
städadt och snyggt — nå-nå, han är ju också profesor
— och då kan man kosta på sig en hygglig bostad!
— (Går och beser möblerna.) Om jag inte visste att jag
vore hos min gamle akademikamrat, professor Rojalin,
så skulle jag vilja ge mig fan på att jag vore hemma
hos mig själf — så likt är det allting där hemma! —
Men det är sant, vi hade ju alltid förr samma smak,
hvarför skulle vi inte kunna ha det också nu? —
Och i alla fall felas en sak, som bevisar att det är
han, och inte jag, som bor här — det felas
nämligen min hustru! — Också är här bra mycket trefligare!
(Sätter sig vid högra bordet.) Herre Gud, min
gamle Rojalin — jag kan just undra hur han ser ut
nu för tiden? Förr var han en rasande lustig ture,
och jag med, det förstås, det! Men si, det var på den
glada tiden, då hela världen lekte för en, och man
inte hade andra bekymmer än huru man skulle bära
sig åt för att kunna göra så många tjufpojkstreck som
möjligt! — Och då var Rojalin alltid mästare, det var
då så gifvet, så! (Stiger upp och promenerar.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>