Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej.»
»Det lönar sig således inte att tänka på den saken,
eller hur?»
»Nej, det lönar sig inte.»
»Vänta, du din sakrans rackare!» murrade Bulba
för sig själv. »Du skall nog få med mig att skaffa!»
Och han gick sin väg med ett fast beslut att hämnas
på koschevojen.
Sedan han rådgjort med en och annan, inbjöd han
alla sina bekanta till ett dryckesgille. Därifrån tumlade
de berusade kosackerna direkt till den plats, varest
de vid en påle fastbundna pukorna stodo, på vilka man
brukade trumma till allmän folkförsamling. Då de
icke funno pinnarna, som alltid förvarades hos
pukslagaren, togo de var sin käpp och gingo löst med dem.
Den första som rusade till för oljudet var pukslagaren,
en lång karl med endast ett öga, men ohyggligt
igensovet även det.
»Vem vågar slå på pukorna!» skrek han.
»Håll munnen! Tag dina pinnar och kläm till, då
man befaller dig!» svarade de berusade åldermännen.
Pukslagaren drog genast sina pinnar ur fickan; han
hade tagit dem med sig, då han mycket väl visste huru
dylika uppträden brukade sluta. Pukorna dånade —
och snart började mörka saporogklungor surra som
humlor in på torget. Alla samlades i en krets, och efter
tredje virveln visade sig slutligen huvudmännen:
koschevojen med en klubba i handen, tecknet på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
