Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, vi är alla eniga!» dundrade hopen, och hela
fältet genljöd länge av ropet.
En av huvudmännen tog klubban och räckte den till
den nyvalde koschevojen. Enligt gammal sed vägrade
Kirdjaga att mottaga den. Huvudmannen räckte
honom den för andra gången: Kirdjaga avböjde åter.
Först tredje gången tog han slutligen klubban.
Hela församlingen bröt ut i ett rop av
tillfredsställelse, och åter ekade larmet vida över fältet.
Då trädde ut ur folkets mitt fyra kosacker med gråa
mustascher och gråa hårtofsar. De hörde till de allra
äldsta i församlingen — (alltför gamla kosacker fanns
det ej i Sitsch, ty en saporog dog aldrig strådöden).
Envar av dem tog upp en handfull jord, som av det
långvariga regnandet förvandlats till smuts, och lade
den på Kirdjagas huvud. Den blöta jorden flöt ned
från hans hjässa, rann över mustascher och kinder
och smorde ned hela ansiktet på honom. Men
Kirdjaga stod där orörlig och tackade kosackerna för
hedersbevisningen.
Så ändades detta larmande val, som knappast
fröjdade någon så mycket som Bulba. För det första hade
han härmed utkrävt hämnd på den förre koschevojen;
och för det andra var Kirdjaga hans gamla kamrat,
som med honom delat krigarlivets alla faror och
vedermödor under månget härtåg både till lands och sjöss.
Folket skingrade sig snart för att fira dagens val,
och nu gick här av stapeln ett rummel, vars make Ostap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
