Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började kasta dem i vattnet. Klagoskrin ljödo från alla
håll, men de vilda saporogerna bara skrattade, då de
sågo de strumpbeklädda och toffelskodda judebenen
sprattla i luften.
Den olycklige talaren, som själv hade nedkallat
svärdet över sitt huvud, blev redan gripen i kaftanen. Men
med ett språng var han ute ur den, och i sin trånga
skäckiga nattröja klamrade han sig fast kring Bulbas
knän och bönföll med ynklig röst:
»Högädla, allernådigaste herre! Jag har också känt
er broder, salig Dorosch. Han var en väldig krigare,
en prydnad för hela ridderskapet. Jag gav honom
åttahundra zekiner, när han måste köpa sig fri ur
turkisk fångenskap...»
»Kände du min bror?» frågade Bulba.
»Ja vid Gud, det gjorde jag. Han var en högsint
herre.»
»Och vad heter du?»
»Jankel.»
»Bra», sade Bulba. Därpå tänkte han efter ett
ögonblick och vände sig till de kringstående kosackerna:
»Det blir alltid tid att hänga den här juden, om det
befinnes nödvändigt, men för i dag kan ni överlämna
honom åt mig.»
Med dessa ord förde honom Taras till sin lastvagn,
bredvid vilken hans kosacker stodo.
»Seså, kryp under vagnen, ligg stilla där och rör inte en
fena! Och ni, bröder, se efter att juden inte slipper ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
