Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvandling: fågelungarna hade fått fjädrar,
ynglingarna mognat till män. Deras ansiktsdrag, som dittills
visat en viss ungdomlig vekhet, blevo hotfulla och
hårda.
För den gamle Taras var det en glädje att se, hur
båda hans söner hörde till de främsta. Ostap tycktes
vara klippt och skuren för krigarens kall, han hade
redan i vaggan fått de rätta faddergåvorna för denna
svåra vetenskap. Aldrig lät han överraska sig, aldrig
tappade han huvudet; han utvecklade en
kallblodighet, som var nästan onaturlig hos en tjugutvååring.
I blinken hade han ställningen klar för sig och mätte
farans hela vidd, lika snabb var han att finna en
utväg till räddning, men blott för att senare desto säkrare
bli situationens herre. Redan började hans manövrer
utmärkas av en prövad självtillit, och man måste vara
blind för att ej i honom se den blivande fältherren.
Hans kropp strålade av styrka, hans riddardygder hade
redan fått något lejonaktigt storvulet över sig.
»Å, den gossen blir med tiden en duktig anförare»,
sade Taras. »Anagga, han kommer ännu att lyfta far
sin på rak arm!»
Andreas var alldeles förhäxad av kulornas och
sablarnas musik. Han visste icke av planmässig beräkning,
han mätte ej på förhand varken fiendens eller sin egen
styrka. För honom var kampen en rasande, berusande
lek. Det var fest inom honom de ögonblick, då sansarna
brunno av stridsyra, då allting skimrade och flimrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
