Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bågformiga uppåt. Jag längre han såg på henne, dess mera
tyckte han sig finna någonting bekant i dessa drag.
Slutligen måste han fråga:
»Säg, vem är du? Jag tycker mig ha sett dig
någonstans.»
»Ja, för två år sedan i Kijev.»
»För två år sedan i Kijev», upprepade Andreas och
försökte återkalla i minnet allt vad där blivit kvar från
hans djäkneår. Han stirrade än en gång oavvänt på
henne, så ropade han plötsligt med full röst:
»Du är tatarkvinnan! Vojvoddotterns tjänarinna...»
»Schsch!» viskade kvinnan och knäppte händerna
med ett bönfallande uttryck. Hon skälvde i hela
kroppen och såg sig samtidigt forskande omkring, om
någon skulle vaknat av det höga ropet.
»Tala då, säg mig — hur har du kommit hit, och
varför?» sade Andreas viskande, nästan andlöst, med en
röst som svek honom av upprördhet. »Var är din
nådiga fröken? Lever hon ännu?»
»Hon är där, i staden.»
»I staden!»
Det var nära att han åter skulle gett till ett rop,
och han kände hur allt blodet plötsligt rusade till hjärtat:
»Varför är hon i staden?»
»Därför att min gamla herre själv är där. Sedan
halvtannat år är han vojvod i Dubno.»
»Säg mig, hur har hon det, är hon gift...? Men så
tala då, ditt vidunder...! Hur är det med henne...?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
