Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hälsa blossande ynglingaansiktet bildade en skarp
kontrast mot hans följeslagerskas bleka och
utmärglade drag.
Gången blev något rymligare, så att Andreas kunde
räta ut sig. Nyfiket betraktade han dessa underjordiska
väggar som påminde om de kijevska gravvalven.
Liksom där syntes fördjupningar i murarna, och här och
var i dem skymtade kistor; på sina ställen lågo t. o. m.
människoben, sönderfrätta av fukt och förvandlade
till mjölhögar. Av allt att döma hade även här bott
heliga eremiter, som gömt sig undan världens
stormar och frestelser.
Fukten var på sina ställen ytterligt stark, stundom
kvällde verkligt vatten fram under deras steg. Andreas
nödgades ofta stanna för att låta sin ledsagerska hämta
andan — tröttheten överväldigade henne
oupphörligt. En liten bit bröd, som hon förtärde, orsakade
henne endast smärtor, då hon blivit ovan vid varje
föda, och hon stod ofta flera minuter utan att kunna
röra sig.
Slutligen spärrades vägen av en liten järndörr.
»Gud vare lovad, vi är framme», sade tatarkvinnan
med svag röst. Hon ville höja handen för att bulta på,
men förmådde ej.
I hennes ställe bultade Andreas hårt på dörren. Det
hördes ett ihåligt eko, som tillkännagav att där på andra
sidan fanns ett stort tomrum. Sedan blev ljudet
svagare, som om det förlorat sig under höga valv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
