Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt hjärta fängslas, du mitt grymma öde; mitt
fosterlands bästa kämpar dömdes det att försmå, för att
skänkas åt en främling, en fiende till oss. Varför, o heliga
Guds moder, för vilka synder, för vilka svåra
förbrytelser förföljer du mig så obönhörligt och skoningslöst?
I överflöd och lyx runno mina dagar. De utsöktaste
rätter, de ljuvligaste viner voro min vardagskost. Och
varför allt detta? Kanske för att jag till sist skulle dö
en grymmare död än den fattigaste i hela kungariket?
Och icke nog med att jag är dömd till ett så hårt öde,
icke nog med att jag före mitt eget slut måste se min
far och mor duka under för outhärdliga kval — de som
jag tusen gånger gåve mitt liv för. Icke nog med allt
detta! Jag måste ännu före min död uppleva en kärlek,
som jag aldrig känt förut, och höra aldrig anade ord.
Jag måste återse honom och låta mitt hjärta slitas i
stycken av hans ord, för att min bittra lott skulle bli
än bittrare, för att jag skulle känna mitt unga liv än
beklagansvärdare, för att döden skulle synas mig än
hemskare och jag i det sista skulle förebrå dig än mer,
du mitt grymma öde, och — förlåt mig min dödssynd!
— även dig, du helga Guds Moder!»
En oändlig hopplöshet stod skriven i hennes ansikte,
när hon tystnade. Varje drag däri talade om gnagande
smärta; den sänkta pannan, de nedslagna ögonen och
tårarna, som långsamt torkade ut på de stilla glödande
kinderna — allt tycktes säga: »I detta ansikte bor ej
ett spår av lycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
