Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
vojvodens hus för att sälja pärlor. Där fick jag veta
allting av en tatarisk tjänarinna, som jag frågade ut. Det
blir bröllop genast som saporogerna är fördrivna, sade
hon. Herr Andreas har lovat fördriva saporogerna.»
»Och du slog inte ihjäl honom på fläcken, det
förbannade skarnet!» skrek Bulba.
»Varför skulle jag slagit ihjäl honom? Han har ju
övergått av egen fri vilja. Det är väl inte orätt gjort
av en människa? Han har ju bara flyttat över dit, där
han tyckte det var bättre.»
»Och du har sett honom med egna ögon?»
’Ja vid Gud, med egna ögon! En sådan ståtlig
krigare! Skönare än alla andra. Give Gud honom hälsa
och framgång! Han kände strax igen mig, och då jag
gick fram till honom, så sade han genast...»
»Vad sade han?»
»Han sade ... d. v. s. först gjorde han ett tecken med
fingret, och sedan sade han: ’Jankel !’ — ’Herr Andreas!’
svarade jag. — ’Jankel, säg min far, säg min bror, säg
kosackerna och saporogerna, säg dem alla, att min far
inte längre är min far, min bror inte min bror, mina
kamrater inte längre mina kamrater, och att jag
kommer att slåss med dem alla, med allihop skall jag slåss!»
»Du ljuger, din djävla Judas!» skrek Taras utom sig.
»Du ljuger, din hund! Du har korsfäst Kristus,
guds-fördömda mänska! Jag slår ihjäl dig, din satan! Packa
dig härifrån — annars är du dödens på ögonblicket!»
Därmed drog Taras sin sabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
