Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
innevånarna skyndade till vallarna, och en livlig tavla
växte upp för saporogernas syn. På krönet av muren
stodo de polska riddarna, den ena ståtligare än den
andra. Deras kopparhjälmar blänkte som solen, prydda
med svanvita fjädrar. Andra buro lätta små mössor,
rosenröda och himmelsblå, med kullarna intryckta
över ena örat, och kappor med vida ärmar,
guldbrode-rade eller smyckade med snörmakerier. Deras sablar
och gevär glänste av rikaste sirater, för vilka de
brukade betala höga pris, och mångahanda andra prydnader
buro de på sig.
I främsta ledet stoltserade översten från Budschaki
i en röd, guldbrämad mössa. Han var en man av mycken
vikt, längre och tjockare än alla andra, och hans
rymliga dyrbara kappa förmådde knappast omfatta
honom. På andra sidan, nära sidoporten, stod en annan
överste: en liten, alldeles skinntorr man. Men hans
skarpa små ögon spelade i huvudet under de yviga
ögonbrynen, och han svängde sig livligt åt alla håll,
utdelande befallningar och flinkt pekande med sin
tärda hand. Det syntes att han kunde sitt krigaryrke,
oaktat den oansenliga kroppen.
Icke långt från honom stod fanjunkaren, en
övermåttan lång herre med vilda mustascher. Hans ansikte
tycktes icke lida någon brist på kulör: denne herre var
en stor vän av jästa drycker och glada lag. Och bakom
honom skymtade en hel hop av den polska lågadeln,
somliga beväpnade förmedelst egna dukater, somliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
