Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honungskakorna inte skall mögla i källrarna; man apar
efter fan vete vilka hedniska olater och skäms för sitt
eget språk, så att man inte vill tala med en landsman
längre; man säljer sin broder lika lätt som man säljer
ett själlöst kräk på marknaden. För slikt folk är en
främmande konungs gunst långt dyrbarare än vårt eget
broderskap — eller ej ens en konungs, nej, hos första
bästa polska magnat skall man ställa sig in och låta
honom dänga en i trynet med sin gula snabelsko. Men
också hos en slik föraktlig stackare, vem han än är och
hur mycket han än må ha vältrat sig svart som sot i sitt
kryperi — också hos honom, bröder små, finns ett uns
av den ryska själen. En dag skall den vakna, och den
olycklige slår nävarna i bordsskivan, tar sig för
huvudet och förbannar högt sitt sölade liv, färdig att
försona det genom hårda kval. Ja, bara alla sådana visste
vad det ryska vapenbrödraskapet är! Och om det till
sist gäller att dö, då kommer sannerligen ingen av dem
att dö som vi, ingen! Till den döden duger inte deras
ynkliga musnatur.»
Sålunda talade hetmanen, och efter orden riste han
ännu gång på gång sitt huvud, som silverfärgats under
kosacklivets vedermödor. Alla kringstående voro djupt
gripna av detta tal, som funnit gena vägen till deras
hjärtan; även de äldsta stodo orörliga i sina rader, med
de gråa hjässorna sänkta mot jorden och de gamla
ögonvrårna skymda av stilla kvällande tårar, dem de
tövande ströko bort med ärmen. Och därpå gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
