Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
»Det är lätt för mig att skiljas från livet. Give Gud
envar en sådan ändalykt! Pris ske den ryska jorden
i seklers sekel!»
Och Bovdjugs ande lyfte sig upp till höjderna att
förtälja för längesen hädangångna åldringar, hur väl
man ännu slogs på den ryska jorden och, än bättre,
hur väl man ännu dog där för sin heliga tro.
Kort därpå störtade även hetman Balaban till
marken. Han hade fått tre dödliga sår, av en lans, en kula
och en tung huggare. Han var en av de manhaftigaste
kosackerna. Som hetman hade han företagit många
krigståg till sjöss, men det berömdaste av dem alla
var hans färd till Anatoliens kuster. Många zekiner
hade de då erövrat, dyrbart turkiskt lösöre,
sidenvävnader och allehanda smycken. Men på återvägen
hann olyckan upp dem: de råkade ut för turkiska
kanoner. När man från krigsfartyget öppnade eld på dem,
miste hälften av deras slupar styrförmågan och
kantrade, varvid mer än en kosack gick till botten; men de
kring sidorna fastbundna vassbuntarna hindrade
båtarna att sjunka. Balaban tog till flykten så mycket årorna
höllo, ständigt rätt mot solen, varigenom han gjorde
sig osynlig för det turkiska fartyget. Hela den följande
natten öste kosackerna sina båtar med skopor och
mössor och lappade de sönderskjutna ställena; sedan skuro
de segel av sina vida byxor, och sålunda riggade gjorde
de en så utmärkt fart, att icke de snabbaste turkiska
skepp kunnat hinna fatt dem. Icke nog med att de
11 Taras Bulba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
