Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
vinet har flutit ut på marken, den framskyndande
husherrn tar sig för huvudet — han hade ju sparat
vinet för den skönaste stunden i sitt liv, för att en
gång, om Gud läte honom i ålderns höst råka en
ungdomsvän, få sitta med denne och uppliva minnena från
den förgångna tid, då man ännu njöt andra och
skönare fröjder...
Kukubenko lät sina blickar irra runt kretsen och
sade:
»Jag tackar Gud att han unnade mig dö inför edra
ögon, bröder! Måtte än tapprare krigare växa upp
efter oss, och måtte den ryska jorden blomstra
evin-nerligt, älskad av Kristus ...!»
Och den unga själen höjde sig. Änglar lyfte den på
sina händer och buro den uppåt till höjderna. Där
får den det gott. »Sätt dig på Min högra sida,
Kukubenko!» skall Kristus säga till honom: »Du svek icke
vapenbrödraskapet, du gjorde dig aldrig saker till en
skymflig gärning, du övergav aldrig en vän i nöden,
och Min kyrka värjde du manligen.»
Alla voro bedrövade över Kukubenkos död. Redan
hade kosackernas led blivit betänkligt glesa; många,
många tappra kämpar stodo ej längre att finna bland
dem; men ännu höllo kosackerna stånd.
»Nå, mina herrar», ropade Taras till de återstående
hetmanerna, »finns det ännu krut i hornen? Biter
klin-gorna än? Är kosackkraften än ej slut? Eller börjar
saporogerna digna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
