Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
men de tyckas ej ha valt rätta ögonblicket: på en
flyger huvudet av; en annan kastar om och tar till
flykten; den tredje får en lansstöt mellan rexbenen; den
fjärde är dristigare, han böjer undan huvudet för Ostaps
kula, som i stället tränger in i hästens manke — det
vettlösa djuret stegrar sig, störtar till marken och
krossar ryttaren under sig.
»Bra, pojken min! Bra, Ostap!» skrek Taras. »Här
har du mig bredvid dig!»
Men själv har Taras fullt upp med att värja sig mot
angriparna. Han hugger och sticker, den ena efter den
andra drabbar han över huvudet, men under allt detta
håller han fortfarande ett öga på Ostap, och nu ser
han att ånyo minst åtta man på en gång ansätta sonen.
»Ostap, Ostap, ge dig inte!»
Men redan har Ostap dukat under; en snara har
fallit kring"hans hals; redan binda de honom, redan
släpa de honom bort.
»O Osfep, Ostap!» skrek Taras, och med en jättes
kraft högg han upp en blodig gata genom allt som
skilde honom från sonen.
»O Ostap, Ostap ...!»
Men i samma ögonblick kändes det som han själv
blivit träffad av en tung sten. Det gick runt för hans
ögon. En sekund dansade allting för honom i ett
virrigt skimmer: huvuden och lansar, krutrök och
blixtar, kvistar och gröna löv. Som en rothuggen ek
störtade han till marken. Och ett töcken skymde hans blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
