Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 6. En veteran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VETERAN.
57
betraktade honom som ett underdjur och
inbillade sig att man älskade honom, då man i
själfva verket endast beundrade hjälten, som han
framställt kvällen förut. Det var dramaturgens
fantasi och teaterdirektörens garderob, som skänkte
oss ljufva rendezvous, goda supéer, men också
tusen förargelser. Du betraktar mig förvånad ?
Ack, vi voro unga och lättsinniga och äfven
vår fantasi spred ett bedrägligt sken öfver våra
handlingar.»
»Men blef farbror aldrig allvarsamt kär?»
»Jo, jo, jag blef nog en gång kär på allvar»,
mumlade gubben, i det han lindade kring sitt
finger en brun hårslinga.
»I hvem då?»
»I dottern till ett hofrättsråd.»
»A! Nå älskade hon farbror tillbaka?»
»Ja, det gjorde hon. Jag var bekant med
hennes bror och blef af honom införd i familjen.
Hans syster — hon hette Marie — var en vacker,
svärmisk flicka på aderton år. Hon bemötte mig
med godhet och vi voro ofta allena, ty hvad
hade man att frukta af en fattig skådespelare?
Nå vi utbytte våra tankar, idéer, vi talade om
det sköna och höga i konsten, snart blef
stämningen oss öfvermäktig, och en dag bekände
jag inför henne min ömma låga.»
»Och då reste hon sig stolt och visade
farbror på dörren 1»
»Nej, det gjorde hon icke. Hon afhörde
mig stilla och rodnande och erkände sedan sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
