Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 9. Den gamle portvakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fylldes småningom af folk och allt flera
strömmade till, alla i förbigående vänligt nickande åt
gamle Wahlström, hvilken som vanligt befann
sig troget på sin plats. Repetitionen började
och fortgick ett par akter och däremellan sprang
man ut och in genom portvaktsrummet.
Så kom någon ut ifrån scenen, som hade
något att fråga Wahlström om. Gubben satt på
sin stol med hufvudet böjdt mot bröstet och
tycktes ha fallit i en stilla slummer. Den, som
hade ärendet, rörde sakta vid hans axel, — men
han gaf intet lifstecken tillkänna. Han var
också död, den gamle. Han hade slumrat in på sin
post, troget vakande vid templets tröskel intill
det sista, på det ingen »obehörig» skulle tränga
in och besmitta luften.
De på scenen varande allarmerades, alla
störtade ut till portvaktsrummet, teaterns läkare
efterskickades, han kom, men kunde endast
konstatera att döden följt genom hjärtförlamning. Allas
ögon tårades, de små balettbarnen storgräto.
Den döda kroppen bars sakta in i
rekvisit-magasinet vid sidan af scenen, där den lades på
Karl den XII:s bår. Hela den närvarande
personalen stod stum kring dödslägret och
betraktade de gamla kära dragen, som nu buro en
prägel af frid och lugn.
Ingen hade lust att repetera vidare,
repetitionen afbröts.
Teaterdirektionen bekostade begrafningen,
som blef verkligt storartad. Jordfästningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
