Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 10. Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG DAHLQVIST.
61
vänkrets, som mötte honom nere på
Operakällaren eller vid schackbrädet hos De la Croix’s.
Hade han repetition och ett par friakter på sig,
slet han några blad ur sin roll och gick ned på
källaren för att vid en stenborgare studera. Det
var det säkraste stället för ordonnansen att
sedermera hopsamla fragmenten. När sedan den store
skådespelaren gick ut och omkring Gustaf Adolfs
torg för att komma upp på scenen, deklamerade
han högt, gestikulerade och rullade med ögonen,
så att folket, som han mötte, förskräckt sprang
ur vägen. När Dahlqvist märkte, hvilken effekt
han gjorde, log han sardoniskt.
På scenen fordrade han, som han sade,
»natur» uti allt. Skulle han hafva bojor, såsom
i »Lifvet en dröm», så gillade han icke några
>. teaterkedjor», utan gick själf till en järnbod
och köpte kettingar, som fordrade hans
jättestyrka att bära och hvilka åstadkommo ett
förfärligt buller på scenen.
I ett skådespel skulle han bindas med
händerna på ryggen och strax därefter slita sina
band. Dahlqvist instruerade komparserna —
gar-dister från gardet — »att göra det ordentligt»,
så att lösslitandet måtte gå med någon möda.
Den skämtsamma Gustaf Sundberg hörde detta
och utlofvade i tysthet åt komparserna ett stop
brännvin, om de bundo Dahlqvist så, att han
icke kom lös. Det skedde — Dahlqvist arbetade
så att svetten rann, och till sist måste en scen
improviseras där man löste den bundne. Roligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
