Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 16. En glansperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag talade om dumt högmod! Ja, man kan
verkligen få sig ett godt skratt, när man
genomögnar en adresskalender. Man finner där unge
män, som varit ett par, tre år vid teatern, som
haft några små, obetydliga roller sig anförtrodda
och som sannerligen icke på något sätt höjt sig
öfver elevens nivå, helt prydligt i kalendern
skrifva sig: »Premieraktör vid k. teatern», — och
sådant går i folk!
Nu för tiden finnas endast »korpraler», men
inga »gemene»!
Den store, genialiske Edvard Swartz skref
sig i adresskalendern aldrig annat än såsom
»skådespelare», och ändå hade han kunglig
fullmakt och lifstidsengagement såsom premieraktör,
en af de få som ägde rätt till denna titel.
Men det var andra tider då!
När N. W. Almlöf, Dahlqvist, Swartz,
Sundberg och fru Hwasser, verkade vid Dramatiska
teatern och när Willman spred glans åt operan,
då var det de verkliga premierartisternas tid, och
den tiden kan man därför också med skäl kalla
våra k. teatrars — glansperiod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
