Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 17. Gustaf Fredrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedins spydighet och för den »ettrige», rättframme
Viktor Hartmans mera grofkorniga speglosor.
Men alla dessa mer eller mindre öppna
anfall mottog Fredrikson med kall öfverlägsenhet.
Sin egentliga umgängeskrets ägde den
elegante skådespelaren utom teaterns murar och
till den räknade han de flesta medlemmar af
diplomatiska kåren, hofvets kavaljerer, våra mera
framstående börsmän och för öfrigt hela den lilla
värld af jeunesse dorée som vid middagstid
brukade flanera i Kungsträdgårdens östra allé och
där gärna uppsökte sin vän »Frippe», hvilken
alltid hade något nytt att berätta.
Hvad än illviljan och klandersjukan kan ha
att invända mot Gustaf Fredriksons verksamhet
vid teatern, så måste dock alla, äfven hans
antagonister medgifva, att han varit en af
»stöttepinnarna» där och den sista återstående från
1860-talets lysande period.
Visserligen har Fredrikson nu afgått från all
befattning med Dramatiska teatern, men såsom
skådespelare skola vi hoppas få se honom åter.
Med en hållning och en vigör som en
femtioåring, kan sextiofemåringen ännu skänka oss
många gedigna skapelser, fastän det är tid på
att den unge, elegante salongsälskaren, slutligen
öfvergår till en värdig — père-noble. Under
sådana förhållanden skulle man ännu kunna hoppas
på en ny Nils Wilhelm Almlöf på Gustaf
Fredriksons gamla dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
