Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HOS VILHELM ÅHMAN - 1. Direktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIREKTÖREN.
153
för de uppträdande. Väl var det om en operett
uppfördes, där sufflörens hjälp icke särdeles
behöfdes. Åhman i luckan följde nämligen aldrig
med i pjesen, utan såg på och deltog i stycket.
I »Frihetsbröderna», till exempel, sjöng han
från luckan med i kören och då denna hade en
paus, hörde publiken från underjorden en ensam
basröst, som skrek: »Ack, gif oss litet bröd! Ack,
gif oss litet bröd!» —
»Den frivillige sufflören» var också mycket
frikostig med att från sufflörluckan taga upp
applåder åt de spelande, hvilka dock icke alltid
accepterades af publiken. Effekten af bifallet
från våningen inunder är lätt att tänka sig.
Värre var det när det gällde en talpjes och
skådespelarna verkligen behöfde en liten hjälp.
Åhman följde som vanligt aldrig med texten i
pjesen, utan endast såg på.
Kom så någon af sig, blef Åhman rasande,
såg upp med sitt grymmaste »nedan» och röt:
■»Tala herre I — Seså — nu sitter den där
f-n och sofver!» —
Det var med en viss fröjd man såg
direktören en sådan afton försvinna upp för
halftrappan till sin lilla eleganta våning.
Trots sina bizarra egenheter var Vilhelm
Åhman alldeles säkert på sin tid »Sveriges
förnämste landsorts-teaterdirektör», en titel som han
visserligen gaf sig själf, men som erkändes villigt
af alla andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
