Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HOS VILHELM ÅHMAN - 2. De nya kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA KAMRATERNA.
157
bra». Man har svårt att passa för allas färgsinne,
när man ständigt skall byta skinn.
Såsom kamrat var Wagner i unga år vid ett
oförbränneligt godt humör och på repetitionerna
excellerade han som sällskapets »clown». När
han läste öfver sina långa roller är svårt att
fatta och nog hade sufflören ofta sina heta
stunder, — men det gick, och var läxan litet skral
ibland i farsen eller operetten — skådespelet
vårdade Wagner bättre — så räddade han sig
dock med sin tvärsäkerhet i uppträdandet och
med sin oförskämda »tjufpojksmin».
Så hade vi Walter Ahlström, — Åhmanska
sällskapets Hamlet, en fin ideel personlighet, men
som jag tror saknade betingelserna för
skådespelarens mer fria och obundna lif. Den ranka
figuren, det fina ansiktet, det på en gång nobla
och stilla väsendet talade synbart om drömmaren.
Måhända drömmarna icke voro af något djupare
innehåll, men det intryck man fick bidrog dock
att göra mannen intressant — i synnerhet i
damernas ögon. Ahlström lefde mest för sig
själf, sällskapade med få, men var icke desto
mindre omtyckt af alla. Hamlet syntes vara
hans käraste roll och om dess utförande äfven
var blott en svag imitation af Edvard Swartz’
skapelse, så kunde den dock ses med ett visst
nöje, understödt som utförandet var af de goda
yttre betingelserna och ett blidt väsen. Det
dröjde dock icke länge innan Ahlström fann
att teaterbanan icke förmådde gifva hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
