Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HOS VILHELM ÅHMAN - 3. »Hofkamrern»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
peningar! Se, till denna stora hög af räkningar hafver
jag heller icke ett öre! Och så komma ni och
begära ’förskott’! Har du blifvit galen, broder?!»
Stackars Falk! Under dessa svåra tider lärde
man sig beundra teaterns kamrer, ty han fick
sannerligen draga det tyngsta lasset och
slappades dock icke ett ögonblick af.
Men fanns det händelsevis »guld» i kassan,
så var August Falk själfva hjälpsamheten, fastän
han af gammal vana och för att bibehålla
respekten äfven då kunde ryta åt mera främmande
personer.
En gång, när kamrern var ifrigt sysselsatt å
sitt kontor, inträdde en ung medlem af orkestern,
bugande och förlägen.
»Hvad är det fråga om?» ljöd Falks barska
stämma.
»Joo . . . jag skulle . . . öd . . . mjukast anhålla
att få . . .» stammade musikern förskräckt.
»Hvad för något?»
»Ett litet ’förskott’,» pep det.
»Huru mycket skall det vara då?!»
»Ja, — fem . . . fem . . . fem . . .»
»Femtio kronor! — Nå, är det så för—dt
svårt att komma ut med det! — Var så god!»
»Tackar allra ödmjukast!»
Den förskrämda musikern grep sin femtia
och störtade ned till kamraterna helt förtjust.
Det var endast — femton han ämnat begära, fastän
den anspråkslösa summan fastnade honom i halsen.
Hederlige, präktige kamrer! Slutligen fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
