Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - NYA TEATERN - 1. Edvard Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDVARD STJERNSTRÖM.
l85
det väl ock ett litet vinstbegär med i spelet, men
det fordras mod att tillbringa natten på gatan i
tio graders köld.
Och så randades dagen — den stora,
epokgörande dagen. Det fanns just ej mycken ro i
själen, alla nerver voro spända och kammaren
blef för trång — man måste ut i ljus och luft.
Naturligtvis blef kosan teatern. Klockan var 8,30
och nu hade kön växt till en ansenlig längd. De
som stodo närmast voro blåfrusna, med rinnande
ögon och istappar i hår och skägg. De sågo
ut som vandrare på väg till Sibirien.
Sämjan tycktes vara god — man hade
numrerat hvarandra med krita på ryggen — och det
såg rätt komiskt ut.
Nu öppnades luckan och inom ett par
timmar var huset utsåldt.
Och så kom kvällen. Det var en ståtlig
anblick, denna salong, strålande i rik förgyllning,
upplyst af den väldiga »Sonnenbrenner» och
fullsatt af en publik, bestående af allt hvad
hufvudstaden ägde intelligent och vackert, rikt och
uppsatt.
Spänningen var stark. Skulle detta nya,
från skilda håll hoplappade sällskap kunna ge lif
och blod åt Björnsons ur lifvet gripna skildring?
Förhänget flög upp. Sorlet tystnade. Intet
prål i dekoreringen — allt enkelt och gediget
som i ett rikt norskt hem.
Replikerna falla naturligt och karaktererna
framstå allt klarare. Publiken blir lifligare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
