Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - NYA TEATERN - 4. Josephson och Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slaget. Frikostig och hjälpsam, angenäm och
kvick, med ett som oftast sprudlande gladt humör,
hvilket dock emellanåt icke uteslöt en giftig
drift med den som råkade förarga honom. Efter
spektaklernas slut älskade Arlberg att samla ett
kotteri af de manliga ungdomarna kring sig och
leka litet bohêmelif. Då bar det af till »Gropen»
i Grand Hôtel och här gick det hett till under
sköldarna. Fritz Arlberg var »Wohlthäter» och
här sprang ofta hela det stora honorar som han
på aftonen förtjänat.
Så fram på natten när »gasken» var riktigt
uppe, kunde det hända att sångarlynnet föll på
»gamle Fritz». Han kastade af sig rocken, ställde
sig i ett hörn af salen och sjöng Bellman på ett
sätt, som ingen i vår tid kan efterhärma. Det
fanns måhända något af Bellmans eget snille och
naturell hos Fritz Arlberg!
Natten slutade ofta med ett af Arlbergs
favoritnöjen — det att marschera af och göra
»kattmusik» utanför hans vän, Ludvig Josephsons
fönster.
Men på morgonen efter sådana glada
bacchanalier var Arlberg lika kry som en fisk i vattnet
och repeterade med lif och lust. Hans ovanligt
starka kroppskonstitution bevarade honom tills
vidare från några efterräkningar.
Fritz Arlberg och Ludvig Josephson voro
gamla och intima vänner, som förstodo att
värdera hvarandra. Bägge voro i hög grad
intelligenta och konstkära, och dessa egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
