- Project Runeberg -  Teatern och Livet. Några tankar om dramatisk konst i nutid och framtid /
20

(1910) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andliga och materiella strider, som förmörka
existensen, kunna i rampens ljus förtydligas och upplösas till
hjälp för ensamma, vilsegångna, grubblande själar.

Var och en av oss är ju ett jag, och vi måste
hålla detta jag uppe. Men jagdyrkandet för till
undergång. Jagkulten får ej vara allenahärskande
princip. Å andra sidan för jagets uppgivande inför de
rådande systemens, pliktbegreppens, samfundens eller
familjens fordringar också till undergång för
individualiteten. Att i de många svårigheter, som
vardags-existensen eller det säregna ödet rymmer, kunna rädda
personlighetens fria växt från att trampas ned, utan
att skada det organiska samlivet människor emellan,
det är frågor, som ej äro nya och aldrig bli gamla i
de livsdramer, som spelas av människor.

Bland de betydande verk. som ej kunnat utestängas,
lysa två ryska skådespel med flammande sken ur
österns dunkel. Tolstoys dramatiserade roman
»Uppståndelse» och Gorkis »Natthärbärget», hava satt för
djupt märke i samtidens sceniska konsthistoria för att
ej böra nämnas, när man vill erinra sig, vilka
dramatiska dikter med väckande sociala impulser, som
med framgång gått över Europas både förnämsta och
ringaste scener.

Om Uppståndelse skulle man kunna säga, att
Tol-stoy i furst Nekludovs gestalt personifierat ej blott
de förädlingsbara människorna utan samhällena i
genjen.

Dessa fortleva med sin gamla kultur och förfining
omedvetna om sina offers lidanden. Men det väntar
dem en uppståndelse till ansvarighet för dem som
gå under genom samhällenas egen ofullkomlighet. Då ge
de sig ingen ro, förrän de omdanat sig själva.

Med ett enda ord kan man återge det
överväldigande intrycket av Gorkis »Natthärbärget». Det är:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterliv/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free