Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På hösten, sedan terminen var börjad,
promenerade Almlöfs en dag i Kungsträdgården,
då en man kommer mot dem med öppna
armar. Det är Björnson. Stor tablå.
Plötsligt skriker fru Betty till och utropar:
— Sådan förfärlig otur — just nu — alla
våra kakelugnar äro nedrifna, — vi ha
knappast ett hål att vara uti. —
Bjöznson svarade genast:
— Det betyder intet, men vi ska’ vara
tillsammans — det är ju öfverenskommet. Vi
fara genast till Hasselbacken och äta middag.
Det där åtar jag mig att arrangera.
Almlöfs jublar och man far till
Hasselbacken. Björnson beställer middag, den är
läcker och vinerna fina. Fru Betty äter för
tre och är vid briljant humör. Då
vaktmästaren kommer med räkningen, ögnar
Björnson på den, samt lägger den sedan framför
Almlöfs med orden.
— Se där gamle Knut, så enkel var den
saken. Många tack för god mat!
Det var icke annat än betala, men bittert
kändes det. Väl nu, att herrskapet hade kassa
på sig. Det var just den första i månaden
och man hade kvitterat lönen, strax före
mötet med Björnson.
Många fler historier finnas att berätta om
fru Almlöfs personlighet, men detta må vara
nog för att gifva några drag af hennes
karaktär. Såsom konstnär var hon präktig, tog sin
sak på fullt allvar och hennes plats på scenen
står ännu obesatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
