Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Carl Fredrik Lagerqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saft!" — och då rann saften ur Lagerqvists
mungipor.
Det nämndes här, att den gamle
skådespelaren utförde den ordenshungrige
tullförvaltaren. Lagerqvist var ej så litet
ordenshungrig själf och det grämde honom grymt,
då han gång efter annan såg nådens regn
pryda kamraternas rockuppslag med en liten
vacker vase, och i likhet med tullförvaltaren
i “Knifving“ sneglade han nog ibland åt
venstra sidan af rocken och utstötte ett “undrande
och spörjande hm! haum!“ Denna sjukdom
hos Lagerqvist kände kamraterna väl till, och
en gång roade sig Gustaf Sundberg att inbilla
Lagerqvist det han från säkert håll hört att
Lagerqvist skulle bli uppkallad till kungen,
hvilken egenhändigt skulle öfverlämna till den
värderade skådespelaren det eftersträfvade
nådevedermälet. Lagerqvist blef rörd och
utbrast: — Är det verkligen sant, bror
Sundberg?
— Ja, visst tusan är det sant!
— Det har varit min dröm, hela mitt lif!
— snyftade Lagerqvist och måste sätta sig.
Det var litet elakt gjordt, ty intet hördes
af och det dröjde ännu några år till dess
Lagerqvist ändtligen hugnades med den
efterlängtade stjärnan.
En som på ett verkligt konstnärligt sätt
förmådde härma Lagerqvists egenheter och
återgifva honom i tal, gång och manér, var
dåvarande skådespelaren vid Dramatiska
teatern, Herman Grip. Han roade ofta slutna
kamratkretsar med att lifslefvande införa gamle
Lagerqvist i sällskapet och prestationerna rönte
stort bifall. Detta kom till Lagerqvists öron
och han uppmanade Grip att få “se sig själf“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
