Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Teaterdirektören C. I. Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sofrum. Värdinnan hade varit inne och grälat
och ålagt “herrskapet“ att genast skaffa en ny,
annars fingo de flytta. Selander ref sig i håret
och så gaf han sig ut i köpingen igen för att
för sina 75 öre återskaffa det sönderslagna.
Men öfverallt kostade den lilla nätta pjesen
en krona. Slutligen hade han uppgifvit hoppet,
då man i en butik frågade honom om
han kunde använda utskott.
— Herre gud! Det är just utskott jag
vill ha!
Situationen var räddad.
Att höra Selander själf berätta sina många
äfventyr, var sannerligen pängar vardt.
När kassan räckte till, ville Selander gärna
äta godt. Särskildt tyckte han mycket om
hummer. En gång kom han in en middag
på Berzelikällaren, som då innehades af Rudolf
Wallin, och beställde sig en präktig hummer,
hvilken jättestor, fet och rommfylld kom fram.
Den smakade så präktigt, att Selander återkom
på kvällen och ville ha en likadan. Men
då fanns det endast små stackare kvar. — De
stora äro slut — förklarade kyparen.
Arg utbrast Selander: — Tag bort kräftan
— och ge mig en stark toddy i stället!
Många lustiga teaterdirektörer ha vi nog
ägt, men maken till gubben Selander får man
nog leta efter.
Selander gick ur tiden våren 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
