Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Fredik Gelhaar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förvisso och hans uppmärksamhet mot
frun gick så långt, att han aldrig titulerade
henne med annat än “hennes nåd“ eller “min
lilla prinsessa“.
En gång, då Gelhaar skulle gå ut i
staden, fick han af “hennes nåd“ i uppdrag att
köpa en aln, hvilken kommission han lofvade
uträtta. Kommen i trappan, stannade Gelhaar
dock och tog sig en funderare, vände därpå
om och trädde in i salen till frun och
sade:
— Hennes nåd gaf mig visserligen det
hedrande uppdraget att skaffa en aln, men
ers höghet behagade förtiga huru lång den
skulle vara?
Gelhaar hade en gång till jul af sin fru
fått några ostindiska silkesnäsdukar, hvaraf
han dock strax råkade slarfva bort en. Då
skref han en annons, som han satte in i
Stockholms Dagblad, men — sade Gelhaar — jag
aktade mig visligen från att sätta att det var
en silkesnäsduk, utan jag skref “en blommig
bomullsnäsduk“, — ty man bör ej allt för
mycket lita på folks ärlighet, som bevisas
däraf, att min eleganta näsduk, som min
prinsessa förärat mig, var och förblef borta.
Gubben Fredrik var emellertid en öm
familjefar och mycket god mot sina barn. I
synnerhet ville han, att sonen skulle bli ett
lärdomsljus och lysa med en låga, klarare än
hans eget förstånds, hvarför han ägnade
honom all vård. Sålunda gick han in i en
bokhandel vid ett tillfälle för att köpa sonen
några böcker, men visste just ej hvilka han
ville ha. Bokhandlaren frågade då: “Hvilken
väg går han?“ — “Joo, — sade Gelhaar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
