Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Fredik Gelhaar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ton till de öfriga gästernas förlustelse “Ygdrasil
med potatis“.
När de k. teatrarnes chef, baron Knut
Bonde, tog afsked från denna sin befattning,
gaf teatrarnes personal en stor fäst, hvarvid
Gelhaar utbringade en skål för den afhållne
baronen och därvid yttrade: — Man saknar
inte kon, förr än båset är tomt, — men åtrade
sig strax och sade: — förlåt, herr baron, —
jag menar oxen!
En glädjedag för gubben Gelhaar var den,
då sonen år 1872 tog sin studentexamen.
Sonen hade gått igenom Stockholms lyceum,
där Carl Johan Bohman var spiritus rector,
och här hade han eröfrat sin hvita mössa.
På kvällen — det var en vacker
afton i maj — var fäst i hemmet och sonen
hade hembjudit kamrater och vänner till en
enkel zwyck i fädernehemmet, som låg i
Nybrobacken i hörnet af “Smala gränden“.
Glädjen stod högt i tak — eller rättare i
himlens sky — ty ungdomen hade efter välfägnaden
inomhus dragit sig ut på gården för att
njuta af vårluften och drufvans safter. Skålar
druckos och Conny Burman höll tal för
dagens hjälte, hvilket ledsagades af ljungande
hurrarop.
Gamle Fredrik hade med sedvanlig
blygsamhet dragit sig tillbaka, men låg på en liten
terrass öfver gården och såg på de ungas fröjd.
Då det egentliga festtalet för sonen skulle
hållas, smög han sig efter sin gamle basun
och då de sedvanliga “lefve“ och hurraropen
utbringades åtföljdes de af en smattrande
fanfar, för hvars utpressande gubbens kinder höllo
på att sprängas. Den fanfaren kom från hjärtat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
