Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fernando Ambrosi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappast till barmen. Han sitter som i ett
skrufstäd fast, han lyssnar på orkestern att
han strax skall falla in och sprattlar för att
komma lös, men det går ej. Då hviskar han
förtviflad:
— Släppa genast — annars bita!
Och nu kom han verkligen loss ur den
kraftiga omfamningen.
Hofmarskalken af Edholm ville, att
Ambrosi skulle lära sig svenska och insjunga
partierna på vårt tungomål, men det var
fåfäng möda. Ambrosi gjorde ett försök med
“Kärleksdrycken“, men det måste man snart
öfverge, ty man fann, att texten blef så
öfverfylld af — fula ord, att man icke vågade gifva
publiken dem till lifs. Nej, Ambrosi fick
fortfarande sjunga på sin mjuka, smältande
italienska — och då var det mest njutningsrikt
att höra honom.
Den lille hetlefrade och varmblodige
italienaren var, i likhet med sina berömda
landsmän Du Puy och Foroni, ingalunda likgiltig
för det vackra könet. Mycket hade den lille
Ambrosi på sitt samvete i den vägen och han
lämnade nog efter sig här flere än en liten
Ambrosi af blandadt svenskt och italienskt
halfblod. Vid ett tillfälle, då sångaren åter
fått en dylik opåräknad utgift på sitt konto,
vände han sig naivt nog till hofmarskalken
för att få påökning, “ty han hade familj att
försörja“, men kom mycket snopen ned, och
på fråga hvad hofmarskalken svarade, sade
Ambrosi: “Hofmarskalken sa’, att opera’ inte
hafva råd att betala mer än en Ambrosi.“
En annan gång stod Ambrosi en middag
utanför operan iklädd högtidsdräkt, frack och
hvit halsduk, och då någon frågade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
