- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
133

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Lilla fröken Clara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som mäktigt behärskade vilddjuren och
därtill detta psykologiskt starka och rena i sitt
väsen, som imponerade på dem.

Och Clara G. förstod omedvetet att göra
skillnad på vilddjur och vilddjur. Under det
hon djärft handskades med skogens ädlingar
aktade hon sig visligen att komma nära
schakaler och hyenor, och äfven de stora
björnarne hade hon en viss respekt för. De
senare, hvilka tyckte mycket om sötsaker,
roade vi andra oss med att bjuda på sirap i
strut, och det var lustigt att se dem sätta sig
på bakbenen, fatta struten med framramarna
och pressa den samman, så att sirapen rann,
hvarvid de med välbehag afslickade den
rinnande välfägnaden. Men sådant intresserade
icke lilla Clara särdeles. Hon höll sig till sina
lejon och tigrar. Hon skulle säkert gått långt
på djurtämjerskans bana, som gubben Gautier
sade.

Att Clara G. äfven hade välde öfver vilda
naturmänniskor fingo vi ett bevis på längre
fram på sommaren. Det kom nämligen ett
sällskap kopparfärgade Sioux-indianer till
Tivoli, som där uppträdde såsom bågskyttar,
knifkastare och visade sina krigsdanser. De
gingo fritt kring om förmiddagarne och
besökte oss ofta inne på teatergården, där deras
uppmärksamhet snart fästades vid den
mörkögda och svartlockiga Clara. När hon satt
där, kommo ofta dessa urskogens söner sakta
smygande, tecknade ödmjukt och bredde sina
mantlar på marken samt lade sig stilla vid
hennes fötter, betraktade henne med beundrande
blickar utan att förnärma henne på minsta
vis. Men för dessa Sioux-indianer hade dock
lilla Clara mer respekt än för sina lejon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:14:34 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free