Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Gamle teaterskräddarens minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Nog skulle jag kunna berätta mycket i
den vägen, om jag samlade tankarna riktigt,
men — lika godt — ett par småhistorier
rinna just nu för mig och dem kan jag
berätta med detsamma.
“Det var när “Orleanska jungfrun“ gafs
och Dahlqvist spelade Talbot och dör i fjärde
akten. Regissören Kjellberg, som var en stor
tjufpojke, hade beordrat fyra gardister, hvilka
gjorde statistroller, att med detsamma Talbot
föll ögonblickligen bära ut honom. Nå,
Dahlqvist föll mycket riktigt och strax höggo
gardisterna i och lyfte upp honom. “Håll, era
fähundar“, gnisslade Dahlqvist mellan tänderna,
“jag har mer att säga.“ Men det hjälpte
ej — ut bar det med fart. I kulissen blef
det lif i Talbot. Med ett par väldiga sparkar
förpassade Dahlqvist två af statisterna på
hufvudet i väggen och de öfriga belönades
med ett par duktiga örfilar, hvarvid de
örfilade utbrusto: “Nej, här ska’ f—n bära lik
mer!“
“Så var det en gång i “Hälften hvar eller
Hin ondes andel“, där Uddman och Harald
Torsslow spelade med. Uddman, som icke
tyckte om mastix, hade ett par mustascher
med krokar att sätta i näsborrarne, men i
en scen hade han glömt att sätta på dem,
och då han med en martialisk min skulle
stryka dem, voro de borta. Torsslow höll på
att falla i skratt, så mycket mer, som han i
detsamma upptäckte mustascherna hängande
på sina krokar i Uddmans bälte. “Farbror
har dem i bältet“, hviskade han. “Jaså — tack,
min gosse“, sa’ Uddman helt lugnt och
satte mustascherna på sig under publikens
jubel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
