Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Björnstjerne Björnson i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick och yttrade: “Na, Shakespeare,
det var en stor Digter, men jeg er ikke död
än.“
Man kan häraf se, att “Kongen i Aandens
Rige“ alltid varit sig lik i stark och orubblig
tro på — sig själf.
En dag var Björnson ute och promenerade
i sällskap med vår svenske Ulfåsaskald,
Frans Hedberg. Man tog vägen öfver Norrbro,
där som vanligt vid middagstiden var
mycket folk. Björnson uttryckte sin
förvåning öfver att ingen hälsade på Hedberg och
sade: “Kjender de Dem da ikke, De som er
en Digter?“ “Nej“, sade Hedberg godmodigt,
“inte kunna väl alla känna mig!“ — “Åh i
Norge, der kjender alle mig och hilser på mig.
Vent skal De få se, der kommer en norsk
Gut.“ Björnson hade fått syn på en norsk
skarpskytt och häjdade denne med ett i
myndig ton uttaladt: “Kjender De mig?“
Skarpskytten gjorde honnör och svarade stammande:
“Neej, joo, — e-er det ikke brygger Nielsen
fra Drammen?“
Nu var det Hedberg, som log sitt breda,
satiriska löje, under det att Björnson blef tyst
för en liten stund.
Före sin ankomst till Stockholm hade
Björnson, som ju alltid varit ytterst mån om
sig, bebådat att han ämnade hålla ett
föredrag här. Han hade nyss gjort en resa till
Italien och var laddad med ämnen.
Föreläsningen hölls på dåvarande Mindre teatern,
herr Hammers s. k. “lada“, och drog fullt
hus. Den distinguerade publiken slösade med
bifall till den grad, att den onekligen
beundransvärde föreläsaren måste upprepa
föredraget ytterligare två aftnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
