Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 BROKIGT.
tala till henne som till hennes far eller mor —
helst hennes far — de voro ju höfliga och
vänliga då också, men de talade som riktigt folk, och
de talade om någonting. — —
Nu i afton, — adjunkten, till exempel. Han
hade talat så varmt om skollärarne ute i byarne,
om deras trälsamma lif och sagt, att de måste
ha bättre löner för att kunna egna sig med lust
åt sitt arbete, och då de andra herrarne gjorde
invändningar, försvarade han sin mening, så att
de mattblå ögonen lyste. Hon hade förstått hvart
enda ord och tyckt, att han hade rätt och de
andra herrarne orätt. Hon tyckte nästan, att hon
skulle haft mod att säga tack till honom för hvad
han sagt — och så vände ban sig till henne och
— usch, hon blygdes för sig sjelf och gömde
ansigtet i näsduken — och läspade någonting om de
der utsigterna, som hon hört hundrade gånger
förr, som hvarenda främmande talat om sä långt
hon kunde minnas tillbaka — hon skulle kunna
svara på deras anmärkningar med igenstoppade
öron. — Och så kom löjtnanten. Hvarför kunde
han inte ha talat med henne också om skilnaden
mellan den svenska och franska gymnastiken eller
åtminstone låtit bli att läspa och himla sig och
se ut som när man smeker en kattunge? Jemt,
jemt hade de behandlat henric så — som om hon
vore mycket, mycket liten och rakt ingenting
förstod.»
Nu började den stackars flickan häftigt gråta.
Hon förstorade sin olycka, som man gör vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
