Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRUTSÄTTNINGAR.
33
»Säg mig uppriktigt Linda, är du glad att resa
härifrån?» frågade rektorn.
Han sade »du» liksom ibland i skolan, då han
alltid behandlade dem som barn.
»Ja, nog är jag glad,» svarade Linda sakta.
Han tog hennes båda händer i sina.
»Ville du hellre stanna här — hos mig. Ville
du hellre stanna här ... som min hustru?»
Hon såg upp på honom, fast och forskande
som förr, men hennes röst röjde en oro, hvars
orsak han icke rätt kunde förstå.
»Ni älskar mig icke?» sade hon.
»Nej, icke så som en ung man skulle älska
dig, men jag håller innerligt af dig, och jag skall
skydda och värna dig och egna dig resten af mitt
lif, ifall — da älskar mig.»
»Nej, jag vet icke, hvad kärlek är,» svarade
hon och lösgjorde sakta sina händer.
»Gud välsigne dig, barn,» sade rektorn och
kysste hennes panna.
En sten föll från hans bröst. Han hade grubblat
mycket öfver detta. Tanten hade rätt, ban var
icke en man som lekte med sådant, men han hade
icke vetat hvad som var rätt. Flickan var ett
barn, men på samma gång äldre än sina år.
Nu var han glad för både hennes skull och
sin egen, mest dock för hennes, ty sjelf hade han
verkligen invaggat sig i den tanken och smekts af
den, att han ännu en gång skulle ega en kvinnas
ömhet, en kvinnas vård och en kvinnas sällskap,
men han var för gammal. Det vore ett offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
