Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
BROKIGT.
stjernklar vinteraftons skönhet, hängaf sig åt sitt
forna drömlif, gjorde henne kall och återkallade
så tydligt i hennes minne hans föraktliga tonfall,
då han sagt — »tevattenshjeltinnor».
Det var så nyktert, så naturligt, så sundt
allting, icke spår af romantik i deras förhållande.
Linda tänkte derför icke ett ögonblick på
kärlek; en gryende kärlek utan romantik var för
hennes öfverspända uppfattning en omöjlighet,
och hon märkte icke, huru hennes hjerta dag för
dag grodde fast vid den unge mannen, som icke
hviskat ett enda ord af ömhet i hennes öra, men
som gifvit henne bit för bit af sina tankar, tills
hon småningom lärt sig se med hans ögon,
uppfatta med hans sinnen och lefva med hans själ.
Hon tänkte icke på det, förrän de en afton
sutto öga mot öga och kände, att de hvar för sig
voro intet utan hvarandra.
3.
En ljum vårafton var det. Nere i dalen sänkte
sig skuggorna öfver gräsmattornas späda grönska,
och pä björkarne voro lofven halft framspruckna
ur sina brunröda skal, men uppe på fjellet låg
ännu snön och lyste röd i den sjunkande solen.
Linda satt på stentrappan åt trädgårdssidan
och stödde hufvudet i begge sina händer, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
