Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
BROKIGT.
Dessa tankar blefvo honom outhärdliga, han
visste knappast längre, om han sof eller var
vaken ... Kanske han hade drömt alltsammans?
Han satte sig upp så häftigt, att båten vickade
och tog in vatten. Anders upphörde i häpenheten
med sin sång. De voro blott ett par famnar ifrån
bryggan, och der stod Karin och ropade, att maten
hade väntat så länge på dem, så nu hade
herrskapet ätit och gått in till sig.
Linda hoppade stillatigande ur båten, utan att
mottaga Oves erbjudna hjelp, och gick med snabba
steg upp mot huset.
Då Ove några minuter senare kom in i
matsalen, stod hon i begrepp att gå.
»Har fröken redan ätit?» frågade han.
»Jag var icke mycket hungrig, men sjön gjorde
mig yr. — Godnatt!»
Hon vände sig om och räckte honom handen,
hvilket hon icke eljes brukade. På samma gång
lyfte hon ögonen och såg på honom med samma
fulla, trofasta blick som förut i båten.
Hvilket jubel! — Ilan hade då icke drömt! —
Hans tvifvel nyss syntes honom som en
förnär-melse emot henne, och ban vågade icke draga
henne till sig, som hans hjerta stormande fordrade.
Skulle han någonsin våga det? Var hon icke
mycket för späd och skär? Skulle hon icke brytas
och besudlas i hans famn?
Han gjorde sig dessa frågor — en förälskad
mans frågor inför den varelse, som han i ett
lyckligt, hänryckningens ögonblick, oftast blott allt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
