Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
BKOKIGT.
att sätta sig i ro och vänta på morgondagen. Han
längtade efter storm och strid.
Fjällskogens mystiska tystnad gjorde honom
mjältsjuk, han skulle velat gå ut med en yxa och
fälla de väldiga stammarne. Han kände sig fången
mellan dessa eviga svartblå berg, som försvunno
i molnen ... Och här skulle hela hans lif förflyta,
hela hans ungdom, utan bekymmer och utan kamp,
medan menniskorna derute kämpade för sina lif,
sletos om hvarje fotsbredd jord, hvarje beta bröd.
Och de starkaste blefvo herrskare och lade
tusenden för sina fötter, och deras namn gingo genom
verlden: nationens, mensklighetens välgörare
kallades de, om deras sak gaf seger, förrädare,
martyrer, om de besegrades — men de hade ändock
lefvat. Han var dömd att långsamt, dö — utan
att ha lefvat... Sådana tankar pinade och
förföljde honom genom nätter och dagar.
Han sökte taga sitt förnuft till fånga, intala
sig, att han icke kunde bli lyckligare, än han redan
var. Inflytande och allt det der, som äregirigheten
förrädiskt hviskade om, kunde han väl få i sinom
tid ... Och för öfrigt, mensklig storhet var ju blott
ihålig tomhet, ett lysande kärnlöst skal. .. det
hade han bevisat många tjugotal gånger. — Men
hvad hjelpte nu det, då hela hans hjertas trängtan
åtrådde detta »lysande skal»?
Han dolde orsaken till sitt bekymmer för Linda.
Hon kunde ju icke förstå eller dela det, det var
ju hennes glädje allt det, som han var förtviflad
öfver. Han var visserligen lycklig öfver att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
