Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
BKOKIGT.
allting för mig. Jag får inte bär till syltning en
gång, och gurkor och finare saker ska’ vi då alls
inte tala om.»
»Såå, det var bekymmersamt,» svarade
häradshöfdingen och drog ett par bloss. — »Du får väl
sätta upp, hvad du behöfver, så får jag skaffa dig,
då jag far ner till Stockholm i nästa vecka.»
»Pappa? — Skall pappa till Stockholm?» inföll
Linda.
Orden undföllo henne ofrivilligt och häpet.
Det stack till i hennes kinder, först som ett par,
sedan som dussintals fina nålsting, tills hon kände,
hur hela kinderna brunno, hjertat stod stilla ett
ögonblick, så slog det en voit, så ännu en, och nu
steg allt blodet upp i halsen, så att hennes strupe
sammansnördes.
Det var ett ögonblicks verk. Såsom genom
ett trollslag hade allt utom och inom henne
förvandlats. Hennes kärlek, hennes lyckas alla
minnen stodo lifslefvande för henne, som voro de från
i går.
»Jo jo men, skall jag så. Jag kan väl behöfva
komma ut litet och för öfrigt skall det roa mig
att se, hvad Ove egentligen har för sig. Han
förefaller skäligen knapphändig i sina meddelanden,
synes det mig. Eller hur, tösen min, hvad skrifver
han till dig?»
Det var med möda hon kunde svara:
»Han klagar öfver, att, han har så brådtom.»
»Det skadar inte. Om så är, förtjenar han så
mycket mera en liten uppmuntran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
